En gång när Dôrra dömde en division 2-match i handboll som jag spelade så fick han kritik för en drös domslut. Då sa han: "Dô, hade jag varit en bättre domare så hade la jag fan inte dômt på denna nivån".

Tack Johan för insikten av hur bra orginalljudet från Sabbath egentligen var.............................................

Vad gäller den däringa hyllningsplattan till Nationalteatern så blev min första genomlyssning en jättebesvikelse, men det berodde nog mest på att jag lyssnade på den i bilen och farsan krävde att den spelades på låg volym. Nu har jag lyssnat på den några gånger och visst är det en höjdarplatta! Nina Perssons försynta stämma som sjunger Bängen trålar är ju jättesött och det värmer ens hjärta när de göteborgska platserna omsjungs av henne till Soundtrack of ous Lives musicerande. Backyard Babies version av Jack the Ripper är ju schysst tunggung som gör att man måste dra upp volymen. Att Lokets och trötters favoriter The Ark drar Kolla Kolla känns ju rätt så modernt, men även om jag gillar det musikaliska arrangemanget så har jag nog inte accepterat sången än. Den tyngsta och brutalaste Nationalteatern-låten är väl Lägg av (undrar om inte trötter sjunger den när han ser sig i spegeln: "Jag sitter inte på en socialförvaltning och fluktar i en pärm och håller koll på allting..."), men det hårdbrutala bandet Lok låter ju som Frälsningsarmén i sin version (detta var egentligen farsans hårda dom, men jag låtsas som att det var jag som tyckte så).
Vid Nationalteaterns första revajvalspelning på 90-talet så var inte Hanna från Arlöv med. Dagen efter hade de sin andra spelning och jag var givetvis på båda två. Till den andra hade jag och en kamrat (Martin B, gaisare och bolsjevik av breznjevitiskt snitt) målat upp en banderoll med texten "Hanna var ..." och till vår oförställda glädje spelade Torsten och kompani just denna låt då. Banderollen fick ett par grabbar efteråt och de var enormt glada över detta. Fast jag tror nog att Lisa Miskovsky ger mer trovärdighet åt rader som "...hon tyckte inte att jag var en ung och dum tjej..." än vad Totta gjorde.
Speedy Gonzales med Sundström och Weeping Willows (för övrigt en grupp som min son gillar) är nog den låt som jämfört med originalet är absolut bäst på plattan. En sådan drogflummig låt måste ju givetvis sjungas på släpåig stockholmska för att riktigt gå hem.
Popens Mussolinis med Conny Blom och Regina Lund är väl hyfsad (fast det finns kanske lite kopplingar till Olle Ljungström och Filmen G om man ska vara långsökt). Originalets elgitarrer tyckte jag var tunga när jag var barn och här är de kanske inte lite tunga. Men det är ju kul att Regina som ju är rätt så mycket nationalteaternbarn är med och hennes text i cd-häftet är ju riktigt kul.
Det finns ju en del tragedier på cd:n också. Fy för The Hellacopters version av Sent en lördagkväll. Visst är musiken och sången riktigt jävla sketbra, men när man byter ut de fina aktörerna Greven och Plast då är det skamvrån som gäller. En dag på sjön med Ossler kommer jag säkert att gilla efter några lyssningar, men hittills tycker jag att den är kass. Ett plus dock för att den fick min son att skratta och tro att det var en Rally-låt...
Lambrettas tolkning av Livet är en fest tycker jag väl "rent objektivt" är lite halvkasst, men eftersom den låten har blivit totalt överexploaterad och spelats alltför mycket - och att Magnus Ugglas version är så intetsägande - så kan jag ju i alla fall tycka att det finns en hel del spelglädje i låten på CD:n.

Helhetsintrycket av plattan är att det faktiskt är en jävligt bra kompliation. Faktiskt så är det den första fullpris-CD:n jag köpte sedan Johans Flum kom ut. Rent matematiskt så har jag faktiskt bara inhandlat två kompaktskivor i hela mitt liv, men det är ju en helt annan sak. Vad jag mest av allt egentligen är kritisk mot är att den blev så tunn. Det borde varit fler låtar med och definitivt fler artister. Idén bakom plattan borde ju kunnat manifesterats med en fetbox med en tre-fyra CD med många fler låtar av teatern med många fler artister. Det skulle ju vara skoj att höra Håkan Hellström sjunga Plasts sång eller Broder Daniel i någon av Nationalteaterns låtar. Carl-Einar kunde ju trallar fram Innerst inne eller kanske den där när Lena ska hälla i mer vin. Troublemakers kunde ju vrålat fram sitt förakt mot Sten A Olsson och Stena i den där låten ni vet och Attentat kunde ju för en gångs skull framfört en låt med bra text (som inte har så djupa rim som "ni fattar la inte nåt era jävla äppelskrott...")
Annars skulle det ju vara kul om Thåström, Diktatorn, Vinterdäck eller sådana där artister som ni ungdomar tycker är bra kunde tolka sina favoritlåtar gjorde varsitt försök med lämplig naionalteaternlåt.
Vad tycker ni andra om plattan och kanske än mer intressant: vilka låtar och artister saknar ni?

Kolla får ni se...